Nyfiken konstnär drömmer om ljus
Recension av Katarina Östholm, Tidningen Ångermanland 4/5 2017
Nyfiken konstnär drömmer om ljus
Allt vi ser är ljus. All världens färger och former, knoppande träd och speglande vatten, ansikten mitt emot ditt. Allt är ljus. Och i ljusets hjärta befinner sig en nyfiken Fredrik Vestergård
Utställningen som just nu visas på det övre planet i Härnösands konsthall är synnerligen sparsmakad, präglad av en närmast poetisk lätthet. Med små medel och utsökt fingertoppskänsla åstadkommer Fredrik Vestergård en utställning med ett närmast sakralt tonfall.
Hans utforskande av ljus är oerhört konsekvent – det är speglingar och gränslinjer, lek med rumsligheter, färger som ständigt skiftar och motstår alla försök till definition. Den första installationen man möter när man kommer uppför trappan till konsthallen är ett storslaget ackord av ljus, en serie lysrör i olika nyanser som monterats upp på vardera sidan av dubbeldörren.
Innanför dörrarna badar konsthallen i ett solsken som väller in genom de välvda fönstren, men i dunklet utanför delar det vita ljuset upp sig i en mångstämmig symfoni av färger. Konstruktionen är påtagligt musikalisk. Varje färg har en egen ton, en egen våglängd; uppsättningen för tankarna till en klaviatur som slås an i ett lysande orgelackord. Stereolux, ljus i stereo.
Trots att det är ett villkor för att vi ska kunna se över huvud taget är ljuset ett fenomen som vi oftast inte ägnar en tanke. Världen landar, felvänd och i miniatyr, på våra ljuskänsliga ögonbottnar. Ögongloben är en camera obscura, en leverantör av information som blixtsnabbt analyseras och orkestreras av en snillrik hjärna utan att vi behöver anstränga oss det minsta.
Fredrik Vestergård skalar bort världens myllrande kontext, reducerar den till en
handfull former och låter ljuset framträda som det märkliga fenomen det faktiskt är. Inne i konsthallen återkommer samma konstruktion – men nu i munblåst spegelglas med bubblor och ådror, eller ett i specialtillverkat glas som filtrerar ljus till metalliska skimmer i grönt, blått, rosa.
I de smala spegelytorna blir världen fragmentiserad, ett löst sammanfogat pussel som känns både välbekant och främmande. Det är ett iridiscent underland precis utom räckhåll för medvetandet, strax bakom ett gallerverk av speglar, smala slitsar där vita kaniner och galna hattmakare skymtar förbi.
Flera andra objekt utmanar också varseblivningen – en veckad yta i skiftande blågröna nyanser är i själva verket enfärgad, och en vid första anblicken vågformad, böljande installation visar sig vara platt som en pannkaka. Leken med rumsligheter, trompe l’oeil, förvandlingen av enfärg till flerfärg, är nästan barnsligt fascinerande.
Det är mäktigt, underhållande och imponerande systematiskt, präglat av den enkelhet som endast kan förvärvas genom åratal av hårt arbete.
Fredrik Vestergård är illusionisten som fångar ljuset och förvandlar det till en oroande berättelse om verkligheten – som kanske, när allt kommer omkring, bara är en dröm.
Text Katarina Östholm
Tidningen Ångermanland 20170504
